Jöns Jacob Berzelius – Läsken

Jöns Jacob Berzelius är en av vårt lands största vetenskapsmän genom tiderna. Berzelius föddes i Väversunda socken vid sjön Tåkerns strand i Östergötland. Hans föräldrar var Samuel Berzelius och Elisabeth Dorothea Sjösten. Jöns Jacob började sin lärdomsbana i Linköping, han gick vid gymnasiet i förutnämnd stad 1793. Redan på gymnasietiden var Berzelius intresserad av vetenskapen. Detta visade sig i hans betyg som inte var de bästa. Vetenskapsintresset gick nämligen före de andra studierna. Efter Linköping gick studierna vidare år 1796 till universitetet i Uppsala, där han studerade medicin.

Här tog han sin medicine kandidat examen år 1801, medicine doktors examen 1804 och 1807 blev han medicine professor vid krigsakademien vid Karlberg i Stockholm. År 1808 invaldes Jöns Jacob Berzelius i vetenskapsakademien som ledamot. Bland hans stora insatser för vetenskapen är skapandet av det kemiska teckensystemet som används internationellt ännu i våra dagar. Berzelius är även delaktig i läskedryckens framställande genom att han smaksatte Torbern Bergmans uppfinning det kolsyrade vattnet med smakextrakt.

Jöns Jacob upptäckte grundämnet kisel 1823 som används i halvledare vilka man återfinner i kretskort, dioder, hårddiskar, solceller och transistorer.

Kisel används även i lättmetallslegeringar samt i silikon för att nämna några exempel. Han upptäckte även cerium, selen, thorium och zirkonium.
För sina stora bedrifter blev han adlad år 1818 och upphöjdes till friherre år 1835. Berzelius och hans maka Elisabet Johanna Poppius fick sitt sista vilorum på Solna kyrkogård där deras grav ännu återfinns.

Amalia Eriksson – Polkagrisen

Amalia Eriksson föddes 1824 i Jönköping som barn nummer fyra i en syskonskara av sex. Hennes föräldrar var hovslagaren Jonas Lundström och Katarina Hagen Andersdotter. När Amalia var 10 år gammal avled hennes båda föräldrar och alla hennes syskon och övrig släkt i en koleraepidemi. Vid 28 års ålder fick hon arbete som piga hos lantmätaren Johan Alvin och hans hustru, som då bodde i Jönköping. Tre år senare flyttade familjen Alvin och pigan Amalia till Gränna, då var Amalia 31 år.

I Gränna träffade Amalia änklingen skräddaren Anders Eriksson, de gifte sig 1857 och året därpå födde hon tvillingar. Ett av barnen var dödfött, det andra överlevde och fick namnet Ida, en vecka senare avled maken. Nu stod Amalia ensam med sin lilla dotter. För att försörja sig och sin lilla dotter Ida började hon med tillverkning av begravningskonfekt. Vid denna tidpunkt började hon även baka polkagrisar, året var 1859. Ryktet om godiset från Gränna spred sig snabbt. Grisarna var från början små karameller, men efter en tid lanserade Amalia polkagrisstången som kom att bli Grännas främsta kännetecken – och en av Sveriges populäraste souvenirer.

Idag är Amalias hus ett charmigt Hotel som heter Hotel Amalias Hus, ett hus med anor från 1700 talet.

John Ericsson – Propellern

John Ericsson är en av våra största uppfinnare. Han föddes i Värmland närmare bestämt i Långbanshyttan. Han var son till gruvfogden Olof Ericsson och hans hustru Sophia Yngström. Johns ett år äldre bror var den berömde kanal och järnvägsbyggaren Nils Ericsson adlad Ericson. De båda bröderna Ericsson började 13 respektive 14 år gamla arbeta hos Baltzar von Platen på hans kanal bygge (Göta kanal). Här började John som ritare trots att han bara var 13 år, vid 14 års ålder blev han utsedd till nivellör vilket innebar att han hade hand om avvägning och utstakning. Vid Rotekil inte långt ifrån Töreboda var det inte mindre än 600 indelta soldater som arbetade efter hans stakningar och markeringar.

John gick aldrig i någon egentlig skola utan bedrev studier på egen hand, han fick även privatstudier i algebra, kemi, geometri och engelska. År 1818 miste bröderna Ericsson sin far och fick nu helt klara sig på egen hand. 1820 sadlade John om och skrev in sig vid Jämtlands Fältjägare. I och med detta kom han att intressera sig för att utveckla infanteriets vapen. Vid den här tiden blev John förälskad i en kaptensdotter som hette Carolina. Hennes far var inte road av dotterns förhållande utan förbjöd detta. Men tydligen hjälpte inte förbudet utan Carolina fick en son som John var far till. Sonen lämnades bort men när Johns mor fick reda på att hon hade ett barnbarn fick pojken komma till henne. John tog inte kontakt med pojken utan det var sonen som fick kontakta sin far.
År 1826 bar det av till England där John arbetade med en del olika projekt, exempelvis med eldmaskinen. John Ericssons kanske största, eller det som gjorde honom mest berömd är nog propellern. Det var den som förde honom till USA. Han kom att bosätta sig i New York där han även levde resten av sitt liv. John Ericsson kom att för nordstaternas räkning bygga krigsfartyget Monitor som kom att besegra sydstaternas Merrimac. Monitor var ett fartyg som hade både propeller och ångmaskin och dessutom ett svängbart kanontorn, som för övrigt var det enda som stack upp över vattenytan och gjorde båten där med mycket svåråtkomlig för fienden.

John Ericsson avled i New York 1889, 85 år gammal, men hans sista vilorum är i Filipstad i Värmland. Hemtransporten skedde under högtidliga former med den Amerikanska pansarkryssaren Baltimore som ankrade i Nybroviken den 12 september 1890 i Stockholm där kistan mottogs under mycket högtidliga former. John Ericsson är en av de svenskar som är mest känd bland den amerikanska befolkningen.

Gustaf de Laval – Mjölkmaskinen

Gustaf de Laval föddes 1845 i Orsa. Familjen flyttade sedan till Falun där den unge Gustaf började på läroverket. Hans studier fortsatte sedan på Kungliga Tekniska Högskolan och Uppsala universitet.

Denna unga man kom senare att bli en stor uppfinnare med världsrykte genom sina fantastiska innovationer. Några exempel på det var mjölkseparatorn, mjölkmaskinen och ångturbinen. Via sina stora uppfinningar skapade han arbetstillfällen åt miljontals människor världen över.

Vid sin död 1913 hade han kommit upp till hela 92 patent och 37 företag. Ett av patenten var bland annat en svävarfarkost, De Laval var en man före sin tid. Han var involverad i, inte mindre än cirka 200 olika projekt under hela sin livstid. Sitt sista vilorum fick sedan denna stora man på Stockholms Norra begravningsplats.

Som ett litet kuriosa kan nämnas att Gustaf de Lavals farfars morfar hette Erik Rosenstråle, ägare till Borggårds bruk i Hällestad socken i norra Östergötland. Erik Rosenstråles halvsyster var i sin tur den berömda kokboksförfattarinnan Cajsa Warg.

Eva Ekeblad – Potatismjölet

Grevinnan Eva Ekeblad uppfann potatismjölet och potatisbrännvinet, hon kom även på att man kunde använda potatismjölet som puder. Något som var väldigt populärt på 1700 talet.

Eva Ekeblad var född Dela Gardie och tillhörde alltså en högadlig släkt. Hennes föräldrar var fadern riksrådet överstemarskalken greven Magnus Julius De la Gardie och modern grevinnan Hedvig Catharina Lillie.

Eva Ekeblad kom att gifta sig med Claes Ekeblad, paret fick en son och ett flertal döttrar. De flesta av barnen uppnådde en ganska aktningsvärd ålder för den tiden. Paret Ekeblad ägde Stola herrgård i Västergötland och det Ekebladska huset i Stockholm. Sonen Claes Julius Ekeblad säger om sin mor ”hon förde spiran i sitt stora hushåll i det Ekebladska huset”.

År 1746 skrev Eva Ekeblad till Kungliga Vetenskapsakademien och berättade om vad man kunde framställa av potatis, det gick nämligen som nämnts ovan att framställa både potatismjöl, puder och inte minst brännvin något som var mycket omtyckt på den tiden. Eva Ekeblads upptäckt resulterade i att hon år 1748 som första kvinna invaldes i Kungliga Svenska Vetenskapsakademien.

Som en liten anekdot påstås det att fru Ekeblad pyntade sin peruk med potatis blommor.